Fick en fråga för ett tag sen, som var: Varför tror du att du blev sjuk i anorexi?

 

Och helt ärligt, så har jag och även andra tänk mycket på det senaste året. Det kan vara fler orsaker, som jag inte vill nämna på bloggen.

 

Men det som tog värst på slutet var att jag gillade en kille. Jag tänkte att om jag blir smalare så kanske han gillar mig ännu mer. Men månader gick och jag tappade mycket i vikt. Jag tror inte att han faktiskt gillade mig så värst mycket. Jag tänkte att nu när jag väger ... så måste vi träffas, då kommer han verkligen gilla mig. Men jag nöjde mig aldrig, gick ner flera kilo i veckan på slutet. När jag var som allra sjukast, så ville jag så gärna träffa honom, men jag var så svag så jag orkade inte ens gå och hämta mobilen utan att svimma.

Då har det gått för långt tänker jag såhär efteråt.

Varför "dög" jag aldrig?  Kommer säkert alltid tänka så när det gäller den här killen, tyvärr. Men det är över nu och jag har insett att om det ska vara så att jag bara duger när jag är så smal så att jag dör, då är det ingen bra relation.

 

Behövde bara skriva av mig, det var liksom en känsla som kom upp.

Kram